Ännu ett avsked..

Idag har vi återigen tagit ett avsked. Vi var i dag i Västerås domkyrka, en stor och vacker kyrka och det var första gången jag var där. En kyrka som trots sin storlek kändes trevlig och det var mycket fint att titta på.

I kyrkan blev det förutom den vanliga predikan solosång med och utan gitarr.

Kan man hata en sång man tycker är så vacker så man gråter ??? det frågar jag mig själv varje gång när jag hör
Blott en dag ett ögonblick i sänder...
Jag gråter och gråter när jag hör den, är jag på begravning eller hemma och hör den på radion spelar ingen roll så börjar jag gråta. Den är så vacker men är alltid förknippad med sorg.
Första gången jag hörde den var jag ca 12-13 år och var på mormors begravning...
Hata är ett starkt ord så det kanske inte är rätt ord men jag tycker inte om den och blir så ledsen när jag hör den men samtidigt är den så vacker att lyssna på.

Blott en dag, ett ögonblick i sänder
vilken tröst, vad än som kommer på
allt ju vilar i min Faders händer
skulle jag som väl ängsla då ?
Han som bär för mig en faders hjärta
han ju ger åt varje nyfödd dag
dess beskärda del av fröjd och smärta, vila och behag.