Att tänka först och tycka sen är nog inte min starka sida, nu har jag tyckt och sen tänkt och kommit fram till att det jag tyckte från början var nog inte så rätt.
Inte sämre än att jag kan ändra mig. Allt handlar om Kubiken och hennes kattungar.
För ca 1 år sen kom Kubiken till oss från ?? ja inte vet vi men vi tror...
Stefan och jag tog hand om henne eftersom vi dels tyckte synd om henne och dels är hon ju en himla trevlig och snäll katt. Vi gav henne mat och kärlek och hon gav all kärlek hon förmådde tillbaka.
Båda hade vi tanken att tänk om hon skulle bli med ungar, vi visste ju inte om hon var steriliserad eller inte men på något sätt trängde vi bort det.
Tjockare och tjockare har hon blivit den sista tiden men vi har förträngde vad det kunde vara (knäppt jag vet)
Så en dag föder hon 4 ungar och ger oss det det största förtroende man kan ge, att lita helt på oss och få ta in hennes nyfödda ungar och hjälpa henne. Vilket jäkla förtroende, och Sandra och Basse tar hand om henne och ungarna och ger allt hon behöver precis vad hon förstod. OCH vad gör vi andra Stefan, Jocke, mamma och pappa inklusive jag .... jo vi blir upprörda och gnäller att dom har gjorde det. Det får stå för dom andra men jag är lite besviken på mig själv att jag första stunden också tänkte så. Herregud klart vi ska hjälpa Kubiken hon litar ju  helt på oss. Djur är alltid ett djur och man får inte svika dom bara för att det blir lite jobbigt för oss.
Ju mer jag tänker på det ju mer arg blir jag och Sandra och Basse ska ha en jätte eloge som har varit hemma och tagit hand om det hela. När jag kommer hem ska jag absolut ta över, och visst det kommer att bli tufft i ca 12 veckor innan dom är vuxna nog att flytta men vad sjutton 12 veckor i ens liv vad är det ???
Nu ska jag göra allt för att hitta hem åt dom här ungarna och jag ska ge deras första veckor i livet den bästa uppväxt man kan få. Jag ska också se till att Kubiken inte blir med ungar mer. SÅ DET SÅ